I årets Jurekbarometer undersöker vi när i karriären man tenderar att byta jobb. Vi ser ett tydligt mönster att ansökningarna minskar drastiskt med åldern. Givetvis är det naturligt att man byter jobb i högre grad tidigt i karriären för att hitta sin plats, men det är ändå ett tydligt bevis på den ålderism som tyvärr präglar våra arbetsplatser idag. När vi undersöker när i karriären man tenderar att byta jobb så noterar vi dessutom ett tydligt samband. Har du en högre utbildningsnivå byter du jobb tidigare i karriären, samtidigt som en lägre utbildningsnivå innebär att du byter jobb senare i karriären. Varför ser det ut såhär? Vi diskuterar iakttagelserna med John Mellkvist.
Rapporten visar att övervägande många byter jobb tidigt i arbetslivet, varför tror du att det ser ut så?
Det är ganska naturligt eftersom det är ungefär då man behöver pröva olika alternativ för att landa rätt i sin tänkta yrkesbana. Det är också då förväntningar från utbildningstiden ställs mot yrketslivets ibland krassa verklighet, det vill säga man landar fel. Det är också mötet med nästa livsfas – familjebildningen, vilket alltid betyder en större ansvars- och kostnadskostym. Plötsligt innebär ett jobbyte inte bara en ny möjlighet utan också en kännbar ekonomisk risk. Det många prioriterar i denna livsfas blir i stället att stabilisera sin livssituation och etablera sig i sin yrkesroll.
Varför tror du att det är fler män än kvinnor som byter jobb?
Men kan tänka sig att eftersom detta är en tid då många väljer att bilda familj, där kvinnor jämförelsevis tar ut mer och längre sammanhängande föräldraledighet än män, så blir nya karriärsprång svårt för kvinnor just då. Just den här livsproblematiken, att pressen är som störst på människan både privat och professionellt under samma period i livet, är något exempelvis Stanford Center on Longevity analyserat i sitt projekt The New Map of Life. Insikten om att vi får fler friska år, gör att vi behöver hitta nya sätt att fördela tiden för att få ut mer av den.
Jurekbarometern visar att med högre utbildning byter man jobb tidigare i karriären. Varför tror du att det ser ut så?
En anledning kan vara den att högre utbildning ofta innebär ökad specialisering. Krav och förväntningar på den första yrkesrollen blir högre, vilket gör den professionella landningsytan smalare. Både viktigare och svårare att träffa rätt direkt, med andra ord. Att jämföra med en person som har kortare akademisk ansats, men som i stället använder sina första arbetande år som en lärande tid med större svängrum och större öppenhet för att rollen inte behöver stämma från start. Sedan innebär en högre utbildning på många sätt en konkurrensfördel, en trygghet i att man faktiskt vågar byta jobb om det inte fungerar eller känns rätt.
Kvinnor utan akademisk utbildning söker istället jobb senare i karriären. Vad kan det bero på tror du?
Här tror jag tyvärr att könsrelaterad ålderism är en faktor, där inte minst den internaliserade variant där vi riktar udden mot oss själva blir extra påtaglig. Årets Jurekbaromter visar även hur kvinnor med akademisk utbildning halkar efter männen i lönestatistiken efter de familjebildande åren. Då är det rimligt att tänka att kvinnor som dessutom inte har akademiska meriter att luta sig mot, har ännu sämre fotfäste och en än mer sårbar position på arbetsmarknaden, som dessutom förstärks med stigande ålder. Det här kommer att avhjälpas i takt med att det livslånga lärandet blir mer etablerat.
Stanford Center on Longevity talar om att vi behöver röra oss bort från ”four-and-forty”-modellen där, i idealfallet, fyra års utbildning följs av ett fyrtioårigt arbetsliv. I stället ska vi tänka ”every-four” Det vill säga, satsa på att lära oss något nytt vart fjärde år för att hålla oss mer anställnings- och omställningsbara över tid. Med våra allt längre liv kommer vi behöva hålla i gång längre – men vi kommer också behöva hålla längre. Livets största möjligheter och tyngsta ansvar kan då inte, som länge varit fallet, trängas ihop under en relativt kort period i yngre medelåldern.
Tack för spännande tankar John!
